Redan när de möttes berättade Lisa för Dag att det kunde bli svårt att få barn. Hon föddes med sjukdomen cystisk fibros som påverkar möjligheten att bli gravid. Men de kunde aldrig ana hur svårt det skulle bli. Lösningen blev att ta hjälp av en surrogatmamma.
Ofrivilligt barnlösa
Efter studierna ville de försöka bli gravida så fort som möjligt, eftersom Lisas sjukdom kan förvärras med åren. Och visst blev Lisa gravid, även om de flesta försöken misslyckades – även med hjälp av IVF.
Vi försökte få barn i fem år innan vi gav upp, säger Lisa och berättar att hon vid det laget börjat snegla på att få barn via en surrogatmamma.
– När Lisa förslog surrogatmamma blev jag först helt ställd, men Lisa var så fokuserad och målinriktad att jag också var med på tåget ganska snabbt, säger Dag och berättar att när deras kompis flyttade till Chicago, där den svenska doktorn fanns, trillade ännu en pusselbit på plats.
Debatt om surrogatmammor
Hon berättar att föräldrar och syskon mötte dem på Arlanda när den lilla familjen landade. Alla hade ju väntat på det lilla barnet så länge och nu fick de äntligen träffa honom och fira tillsammans.
– De allra flesta utanför familjen har också varit glada för vår skull. Visst finns det de som ifrågasätter vårt sätt att skaffa barn och det finns mycket fördomar om surrogatmödraskap. Jag blir ledsen av debatten som handlar om utnyttjande. Det underminerar min, Nicoles och Freds historia. Det är därför vi vill berätta vår historia, för att visa en annan bild.
Något som också gör Lisa ledsen är när utomstående tycker att hon och Dag borde ha adopterat ett barn istället.
– Personer med svåra sjukdomar tillåts inte att adoptera, det var inte en möjlighet för oss.